Pepparkakshuset gud glömde

Vet inte om dessa hemska nyheter nått Sverige, men för en liten tid sedan inträffade något fruktansvärt i Bergen. De nästan 700 pepparkakshus som ingick i den så kallade Pepperkakebyen förstördes. Inte ett enda hus var helt. Bergensarna blev förkrossade. Bokstavligt talat. Deras storartade pepparkaksby är fan inget skämt ska ni veta. 

Vi i kollektivet valde dock att utmana ödet och fira in första advent med ett koseligt pepparkakshusbygge. Detta trots att det går en hus-krossare lös. Vi gjorde det helt från skrach. Vi peppade, bakade, kavlade, glöggade och lyckades till slut få ihop kanske det skevaste hus jag någonsin skådat. Tror nästan jag skapade vackrare pepparkakshus i femårsåldern men antar att det är så det blir när man bygger med norrmän. Och glögg.

    
Strategi-möte                                 It's on!

 
  ....Glöggggen!                            ArkitektDaniel

   
Tomten kom som tur var med finfina gåvor.
       
Supar-santa


Det slutgiltiga resultatet. Komplett med ren, ängel, sned gran och negermumin.

                                                                                                                                                                           
 


Home sweet home

Hagel, regn och rusk härjar i Bergen idag. Eller åtminstone har det låtit så. Vet inte med säkerhet för jag har knappt varit utanför dörren. Comma har slagit igen portarna inför det stundande Deli de Luca-övertagandet och efter en vecka av krävande 11-timmars pass med kroppsarbete som vilken karl som helst skulle frukta har jag gjort mig förtjänt av lite hemmavakuum. Har gjort mitt bästa för att leva upp till min nya roll som hustomte och har bara smygit runt på hemmaplan hela dagen. Mysigt dock vill jag lova! För första gången någonsin utnyttjade jag vårt finfina jacuzzi-badkar. Gjorde hela tjejgrejen med levande ljus och grejer. Klarade av hela 10 minuter innan rastlösheten kom krypande. Då bejakade jag husmoren inom mig och gjorde en äppelkaka. Imponerad någon?

Kommer helt säkert att trivas med min hemmafru-period. Har skrivit av recept på julgodis från Hus & Hem (en av de ca 180 svenska inredningstidningarna som ingick i Commas alltför krävande magasinutbud) och införskaffat ett prima förkläde. Känns bra det här. Stressen den senaste månaden fört med sig börjar sakta men säkert släppa och jag känner mig... trött. Men nöjd.

Ska dock slita mig från hemmets ljuva vrå lite senare för ett biobesök med flickorna. Ida och Felicia har promotat Twilight som attan men jag är minst sagt skeptisk, speciellt efter den första filmen. Men bio är ju alltid trevligt så vill iallafall joina, trots det tvivelaktiga filmvalet. Vem vet jag kanske blir frälst?

                      

Home maker Hanna diggar både bad och kaka


När vi två blir en



Alldeles Alldeles Snart.....

Hell's Kitchen

Den enda serie jag följer slaviskt och villkorslöst. Den främsta anledningen till detta är onda men fantastiska Gordon Ramsay. Han är min Gud. Jag lever ut alla mina frustrationer på tröga och otrevliga kunder genom denne ökände tv-kock som ständigt skäller ut både kockelever och restaurangägare. Detta får mig att av någon anledning att bli alldeles varm inombords och det hindrar mig från att bli hysterisk på alla dumma människor som frågar efter NSBs biljettkontor 37 gånger om dagen. Det bästa av allt är att hur mycket han än svär, skriker, förolämpar och fullständigt förnedrar de stackars deltagarna så måste de svara med ett samlat "Yes chef".

Prislöst.




Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd

I lördags blev bergensarna hedrade med finfint besök. Lars Winnerbäck närmare bestämt. Efter en arbetsdag involverande snöbollskrig och hinkvis med kaffe lämnade jag Lin åt sitt tröstlösa öde och skyndade hem. Värmde upp med lådvin och lasselåtar och i ett uppsluppet sinnestillstånd begav vi oss sedan mot Grieghallen - Felicia, Olav och jag. Där var det fullt pådrag och härjiga ungdomar beblandades med salongsberusade par i övre medelåldern. Lars var nämligen inte bara inte den ende svenskättade artisten som uppträdde igår – Christer Sjögren hade lyckats fylla stora konserthallen, den gamle räven. Christer i all ära men jag vågar nog påstå att det var något bättre drag i vår sal.

          

         

Så för att sammanfatta det hela: Så. Jävla. Bra. Min ljuva stämma hördes alltför väl i folkmassan när jag och Felicia vrålade med i samtliga textrader.  Kanske skämde ut oss en aning men kände att det var vårt ansvar att få Lars, vår fellow-östgöte, att känna sig välkommen här i min by. När Lasse gått av scenen för den 57:e och sista gången tog vi ett hjärtligt avsked och mötte upp med Alvilde och Karoline på fruktbar. Mellan de alltför lättdruckna Mojitos-arna kom vår klyptomaniska sida fram och innan vi lämnade Fruktbar hade vi införskaffat både ett Yatzy och tjusiga drinkpinnar hem till kollektivet. Riktiga nödvändigheter med andra ord.


Kvällen avslutades lyckligtvis på Vamoose.

Och helgen avslutades lyckligtvis med våfflor.


Pepp!

Idag är jag på väldigt bra humör. Detta grundar sig i ett flertal olika saker. Solen skiner, jag är ledig och Comma har överlevt den första veckan med mig som semi-daily leader. Dessutom har ett våffeljärn införskaffats här på Asylsmauet 1. Ett dubbelt sådant.


Men den främsta anledningen till mitt goda sinnestillstånd är att jag ska på Datarock ikväll. Jag är extremt peppad och ser fram emot en kväll fylld av bekymmerslös glädje i sällskap med Lin och Axels kvarglömda vodka.


Kan det bli bättre?


Hade förresten en nära döden upplevelse uppe vid Bergens fästning i denna skräckinjagande trapp. Förevigade sedan resten av promenaden så jag slipper utsätta mig för livsfaran igen.

  









RSS 2.0