Tystnaden bryts för ett inlägg jag kommer att ångra imorgon
Jag känner mig som en nykter alkolist som trillat av vagnen.
Skam.
Jag hade helt och hållet slutat titta på det där helvetes hotellprogrammet men nu är det kört igen. Så jag slänger stoltheten åt sidan och tar upp mitt vilande bloggande bara för att få lätta mitt hjärta.
Det hela började med en skumläsningsstund på Calle Schulmans blogg. Han skrev några rader om Paradise Hotel-deltagarnas bloggkrig. Det började klia i fingrarna och lite varstans i kroppen. Innan jag visste ordet av hade jag tryckt på länken till Jackies blogg, och redan när jag såg inlägget Ni kommer inte att bli besvikna visste jag att detta skulle bli bra. Och bra blev det. Bloggkrig. Eller blogg krig som Jackie själv skulle utryckt det(sär skrivningens obesegrade mästare). I vilket fall som helst ett fantastiskt ord. Osar verkligen självcentrerat catfightdrama i riktig 2010-talsstil. Det blir inte mer egocentriskt, mer smutskastande eller mer pinsamt. Nu rörde ju inte det här sig om ett renodlat catfight då en av de inblandade var Cimon, men då denna grabb är snarare en liten stropp än en karl och dessutom pimpar sitt namn med ett orginellt C känner jag att han platsar rätt bra i den kategorin. Jag tänker inte gå in på några detaljer, men när deltagarna i PH härjar om vem som minsann är mest mediakåt och postar pinsamma youtube-klipp på andra deltagare (läs: Catjas idolaudition)så är det en glädjens stund för oss andra. Jag läser, njuter, och glädjer mig åt att vara en anonym åskådare. Underhållning!
Jag hade inte trott att detta oskyldiga bloggläsande skulle få några större konsekvenser för min avhållsamhet, men efter en kortare diskussion i ämnet i sällskap med Lin och Felicia fann jag mig själv på tv6 play, febrilt sökande efter avsnittet där jag senast slutade. Herre jösses vad det hänt grejer! Tro fan det om inte iq-befriade rikstoffeln Andreas återigen sitter där och snackar smart taktik med sin monotona röst. Nya människor hade kommit och det verkade bestämt som Francesca slutat vara dr evil. Kristoffer har gått från att vara den mysiga förhållandekillen till en riktig manshora. Jag gillar hans slampiga sida. Med undantag för det äckligt patetiska grupphånglet i poolen. Då ville jag skjuta mig själv.
För det mesta är det dock bra tv, jag tänker inte säga något annat. Älskade när Rami drygade sig i grälet med Stefan. Obetalbart. Och första avsnittet när Jackie till synes tar den där menlösa killens oskuld på ett smått brutalt sätt är enligt mig ett fantastiskt ögonblick i tv-historien. Jag vill visa det för nästkommande generationer och se till att det aldrig glöms bort. "Tänk på nått äckligt". Sjukt bra.
Vad som inte är bra är Erikas blogg. Intetsägande och innehållslös. Riktigt jävla dålig faktiskt.
Väntar andlöst på finalen. Känner dock en gnagande oro för hur det kommer kännas när det hela är över. Hur var Sverige pre paradise? Jag kommer tusan inte ihåg. Hoppas innerligt på fler bloggkrig, tror vi behöver en successiv avvänjning.
Men asså, jag bryr mig ju inte på riktigt...
Cexy Cimon. Den bjuder jag på.
