Byter plats...

Bloggar nu med Ylva pa http://somhemmafastannorlunda.webblogg.se

Valkommna!

Made it!

Men se dar sa smidigt det tydligen kan ga att resa! Har natt ny zeelansk mark utan varken bagagestolder, biljettkrangel eller storre forseningar. Nan gang ska val vara den forsta antar jag, och det ar en trott och illaluktande men lattad tos som slagit sig ner i detta tranga internetcafe med ett klimat som nog kan konkurera med den fuktigaste regnskog. 

Det var en lustig kansla att gora den har resan, som ruttmassigt ar identisk med den Fia och jag gjorde vid den har tiden forra aret. Pa Heatrow vandrade jag samma vag som jag och Fia forgaves sprang nar vi missade var anslutning och insag hur lang den faktiskt ar! Trodde det bara kandes som vi sprang och sprang men aldrig kom fram men vi maste i princip ha kutat ett helt javla maraton den kvallen. I Hongkong satt jag pa samma Burger King och at aven denna resa ett Whoopermeal. Men denna gang med den lilla skillnaden att jag denna gang var nykter i stallet for stupfull, och istallet for Fias sallskap fick jag noja mig med allers korsord och Band of Horses. Inga rom och cola den har gangen. Mojligtvis virgin-varianten! Bondade sedan med ett brittiskt par och en kvinna fran filipinerna. Fick nagra trevliga restipps av denna harliga manniska och det kan ju komma val till pass i mars-april nar det bar av till de trakterna! Klev av i Auckland och trodde for ett ogonblick att jag fortfarande befann mig i HK. Var jag an tittade sa sag jag namligen bara asiater. Jag var langre an de flesta vilketnog sager en hel del!

Hoppas innerligt att Ylva far samma flyt som jag under farden. Om allt gar som planerat kommer vi vara forenade vid den har tiden i morgon sa jag haller alla mina tummar!


One week to go...

Jahopp då så. En ynka vecka kvar på svensk mark. Det känns stört bra måste jag säga. Mitt gästspel i östgöta-land är över och hur mycket jag än har njutit av helt fantastiskt umgänge med de exeptionella människor spenderar min tid med på hemmaplan så känner jag mig ganska så klar här. Det skulle egentligen passa bra med en liten klyscha i stil med "om jag bara visste vart tiden tagit vägen", men faktum är att dessa 7 veckor har känts....exakt som 7 veckor bör kännas. Lagom. Och bra.

I vilket fall som helst är nog en utlandsflykt på sin plats efter min förnedrande uppvisning igårmorse. Att se mig staplandes nerför garageuppfarten likt en zombie iklädd enorma termobyxor och flanelljacka för att sedan halvt kollapsa i en snödriva är en syn de stackars grannarna borde besparats. Jag är rätt övertygad om att en petition gällande min utvisning från detta stillsamma villaområde snart kommer att skickas runt bland alla beskedliga barnfamiljer, pensionärer och hundägare. Jag skänker här en varm tanke till mina goda vänner som var närvarande när detta inträffade och valde att inte håna mig innan dess att jag var mentalt kapabel till att klara av det.



RSS 2.0