Hannas Loggblogg

I lördags blev bergensarna hedrade med finfint besök. Lars Winnerbäck närmare bestämt. Efter en arbetsdag involverande snöbollskrig och hinkvis med kaffe lämnade jag Lin åt sitt tröstlösa öde och skyndade hem. Värmde upp med lådvin och lasselåtar och i ett uppsluppet sinnestillstånd begav vi oss sedan mot Grieghallen - Felicia, Olav och jag. Där var det fullt pådrag och härjiga ungdomar beblandades med salongsberusade par i övre medelåldern. Lars var nämligen inte bara inte den ende svenskättade artisten som uppträdde igår – Christer Sjögren hade lyckats fylla stora konserthallen, den gamle räven. Christer i all ära men jag vågar nog påstå att det var något bättre drag i vår sal.

          

         

Så för att sammanfatta det hela: Så. Jävla. Bra. Min ljuva stämma hördes alltför väl i folkmassan när jag och Felicia vrålade med i samtliga textrader.  Kanske skämde ut oss en aning men kände att det var vårt ansvar att få Lars, vår fellow-östgöte, att känna sig välkommen här i min by. När Lasse gått av scenen för den 57:e och sista gången tog vi ett hjärtligt avsked och mötte upp med Alvilde och Karoline på fruktbar. Mellan de alltför lättdruckna Mojitos-arna kom vår klyptomaniska sida fram och innan vi lämnade Fruktbar hade vi införskaffat både ett Yatzy och tjusiga drinkpinnar hem till kollektivet. Riktiga nödvändigheter med andra ord.

Kvällen avslutades lyckligtvis på Vamoose.

Och helgen avslutades lyckligtvis med våfflor.