Hannas Loggblogg

Visst, den har utan tvivel varit på ingång ett bra tag men nu råder det inget tvivel alls om saken. It's here. Vantar har inhandlats och mössa är snart en självklarhet under även de kortaste promenader. På många sätt ser jag mig själv som en höstmänniska - det vill säga när jag föreställer mig själv inomhus framför en spännande film med en varm filt och hinkvis med te. Dessvärre går ju det vanliga film-filt-och te-lösa livet vidare även när den här årstiden. Trots att det är kallt. Och blött. Och ruskigt. Bergen på hösten är ingen hit kan jag tala om, för om vädret här kan beskrivas som opålitligt i vanliga fall blir det bara värre från och med nu. Som en påtagligt omunter norrman frågade mig idag: Varför lämnade du Sverige för det här?

Jävligt bra fråga det där. Idag har det här känts som en riktigt pissig stad att bo i. Regn, lera, blöta fötter, otreviga kassörskor och 20 spänn för en vanlig jävla fil. Jag ifrågasatte inte bara varför jag själv bor här utan även varför skulle någon vid sina sinnens fulla bruk välja att bosätta sig i Bergen. Om man inte är psykopat. Eller albino.

Det krävdes en mindre ansträngning för att minnas vad som är bra med denna blöta by, men faktum är att jag egentligen är skitkär i den här staden. Olyckligt kär visserligen för han ger knappast mycket tillbaka men ibland har vi våra moments och då är det nästan värt alla downsides. Nästan.


Och vi hade ju faktiskt sommar här också, stundtals iallafall.

Titta det var soligt!



Agnes på bryggan den varma sommardagen...eller en varm sommardag menade jag förstås..;)