Julbordsdebaterande
Igår hade vi julbord här i kollektivet. Pinnekött och vin. Det omtalade Pinneköttet. Trots att jag nu spenderat två julsäsonger i Norgelandet har jag ännu inte fått möjlighet att medverka vid ett traditionellt norskt julebord. Nyfikenheten har varit stor på just denna suspekta rätt men jag blev varnad av Fia efter hennes julbord med Leroy förra året "Hanna. Pinnekött är nog inget för dig." Jag fnös åt detta. Pffft. Klart jag kommer gilla Pinnekött. Alla gillar Pinnekött.
Så kom Dagen med stort D. Masterchefen här hemma drog hem 2 kilo av vad som såg ut som något man möjligtvis låter hundarna knaga på. Detta låg sedan i ett motbjudande vattenbad obehagligt länge innan tillagning och jag måste erkänna att skepsismen började gnaga inombords. Är Pinnekött verkligen så fantastiskt som den norska kulturen vill hävda?
Svaret på denna fråga är nej. Pinnekött är nog ingenting för mig. Jag har fått en helt ny uppskattning för det svenska julbordet. Valmöjligheter liksom. Tänk själv. Ät vad du vill. I Norge är man mer julbordskomunister vill jag tänka. Ät det som finns och var glad och tacksam. Nej, tacka vet jag de alltid lika överdrivet tilltagna julborden i hemlandet och det hysteriska ätandet som medföljer. (Där så. Tack för att ni tog er igenom den onödigaste utläggningen i blogghistoren!)
Oerhört trevligt och stämningsfullt dock. Kanonmysigt att äta tillsammans alla fyra vid ett bord istället för det ociviliserade soffhänget som vanligtvis försiggår här. Vi drog oss till Vamoose sedan, under ivriga påtryckningar från Daniel och mig. Poff, sa det. Så var vår mysiga sambokvartet splittrad. Så kan det gå.
Laddar om akkurat nå. Formen känns sådär men i kväll måste jag fira ju Lin som blir 20 gammal imorgon. Big day! Så i afton bär det av till Hulen på öl-tömning. Kan bli galet.
Mitt sockerplommon har bursdag. Wiiiihiiii.
Så kom Dagen med stort D. Masterchefen här hemma drog hem 2 kilo av vad som såg ut som något man möjligtvis låter hundarna knaga på. Detta låg sedan i ett motbjudande vattenbad obehagligt länge innan tillagning och jag måste erkänna att skepsismen började gnaga inombords. Är Pinnekött verkligen så fantastiskt som den norska kulturen vill hävda?
Svaret på denna fråga är nej. Pinnekött är nog ingenting för mig. Jag har fått en helt ny uppskattning för det svenska julbordet. Valmöjligheter liksom. Tänk själv. Ät vad du vill. I Norge är man mer julbordskomunister vill jag tänka. Ät det som finns och var glad och tacksam. Nej, tacka vet jag de alltid lika överdrivet tilltagna julborden i hemlandet och det hysteriska ätandet som medföljer. (Där så. Tack för att ni tog er igenom den onödigaste utläggningen i blogghistoren!)
Oerhört trevligt och stämningsfullt dock. Kanonmysigt att äta tillsammans alla fyra vid ett bord istället för det ociviliserade soffhänget som vanligtvis försiggår här. Vi drog oss till Vamoose sedan, under ivriga påtryckningar från Daniel och mig. Poff, sa det. Så var vår mysiga sambokvartet splittrad. Så kan det gå.
Laddar om akkurat nå. Formen känns sådär men i kväll måste jag fira ju Lin som blir 20 gammal imorgon. Big day! Så i afton bär det av till Hulen på öl-tömning. Kan bli galet.
Mitt sockerplommon har bursdag. Wiiiihiiii.
Kommentarer
Postat av: Bella
haha själv åt jag traditionellt svenskt julbord igår. Kände mig som en hel karl när jag inte kunde behärska mig medan jag åt. Tog ungefär fem minuter så var min lilla kvinnomage fullproppad som en hel mans och dåligt val av mig att välja en tajt klänning till på köpet. Alla på stället måste trott jag gått och blivit gravid på bara några minuter, inte att rekomnedera.
Postat av: Charlotte
När kommer du hem och frossar med oss?!
Trackback
